torsdag 1 oktober 2015

Tomten

Det blev förstås inte Torbjörn. Pojken döps på lördag och heter Johannes Erik Mikael! Johannes som tilltalsnamn. Han är nu tre månader och ser liksom sin syster ut som en trädgårdstomte/någon av Snövits dvärgar.

Det är ett mycket snällt barn som mest äter och sover och växer. På sistone har det varit något sämre med alla delar då han varit snuvig, men min nattsömn är inte särskilt påverkad av det. Hur vanligt är det på en skala?

Igår fick vi glada besked i familjen. Mamma har varit dålig och i maj fick vi veta att hon har cancer. Det var en vänlig sort (relativt alltså, cancer är alltid otrevligt) som bestämde sig för att svara på behandlingen. Nu är mamma cancerfri men har en bit att gå innan hon mår helt bra igen.

På djurfronten händer det grejer. Ödlan Frank har fått en livskamrat efter fem år som singel. Den nya ödlan heter Flora och är ett år gammal. Molly blev attackerad av två lösgående pitbulls häromveckan och har fått dränage, tratt och efterföljande eksem runt halsen av tratten. En eländig månad för stackaren! Det tar sig i alla fall och hon borde nog vara helt läkt inom två veckor.


Nu hoppas vi att Oktober blir en månad när allt ljusnar, utom kanske dagarna.

tisdag 7 juli 2015

Lille Torbjörn

Nä, så heter han inte men så kallades han skämtsamt sina sista månader i magen. Det var förstås en solklar Ingrid vi väntade!

En dag efter beräknat datum, eller några timmar i alla fall, vaknade jag med sammandragningar. Det gick inte helt att ignorera men jag försökte somna om. En timme senare var jag fortfarande vaken och det hade övergått i värkar. Inte fasliga, men det var något på gång. Jag var fortfarande inställd på att sova vidare men jag insåg att jag blödde och då lär man ju åka in.

Farmor och farfar flyttade in för att ta hand om Sofia och hunden och vid sextiden kom vi in till förlossningen. Jag slapp undersökningsrummet och fick en skön säng att undersökas i. Efter skiftbytet klockan sju kom en barnmorska och berättade lite oväntat att vi fick stanna kvar! Jag var öppen 4 cm och allt var i sin ordning.

Sedan var det bara att kämpa sig igenom värkarna i några timmar. Lustgasen hjälpte till en del men jag bad om epidural efter ett tag. Tyvärr gick vattnet någon minut innan narkosläkaren dök upp så värkarna blev ganska hiskliga under tiden jag var tvungen att ligga helt stilla. Men så värt det. Jag lyckades sova någon timme innan värkarna tryckte på för mycket.

Vid ettiden fick vi titta lite på bebisen med ultraljud. Liksom storasyster låg bebisen med huvudet vridet åt fel håll och trots några försök att snurra runt den ändrades inte läget. Bara att inse att förlossningen skulle dra ut på tiden och orsaka värre smärta än nödvändigt.

Såsmåningom var jag helt öppen och den lilla biten förbi spinaetaggarna tog sin plågsamma början. Sitta på pall, sitta på pilatesboll, trycka på och framför allt inte tappa greppet om andningen. Upp på sängen igen och krysta. På grund av höftskadan från Sofias födelse fick jag ligga på sida och kämpa. När det närmade sig slutet vändes jag på rygg. Några sekunder därefter sade det PLOPP och ut flög en bebis.

Nästan lika förvånade som förra gången blev vi när vi insåg att nyfödda dottern var en pojke. Och att han inte alls passade i det namn vi tänkt oss. Vi vet fortfarande inte vad han ska heta.

30 juni 16.44 föddes vår lille son efter ganska exakt tolv timmars förlossningsarbete. 51 cm lång och 3760 gram tung. Allt gick så smidigt och bra som vi bara kunde drömma om!

Åter återuppstånden

Jag vet. Här skrivs alldeles för sällan.
Min stackars make har denna blogg som startsida, tråkigare får man leta efter.
Jag hinner inte riktigt skriva så mycket så snabbare varianter såsom facebook och instagram har fått ta över bloggens roll i mitt liv. Det är trist, i en blogg får man ju plats med hela resonemang på helt andra sätt. Jag försöker bättra mig.

Jag tycker ärligt talat inte om min dator så jag startar den bara i nödfall. Och då hämnas den genom att uppdatera sig själv och starta om så många gånger att jag ändå inte får något gjort. och blogga via mobilen går för långsamt!

Nu har det hunnit gå en hel graviditet sedan förra inlägget och vi har en son på en vecka i huset också. Det får bli ett eget inlägg så att det slipper trängas med denna ursäktande textmassa.

fredag 24 oktober 2014

En massa nytt

Jaha, 10 månader utan att blogga. Är det ens värt att skriva då? Jo, det får det väl vara!

Senaste inlägget handlade om en ny telefon... Vi har ju ett nytt hem också, sedan drygt två månader. Det där med trappor var ingen höjdare och värre blev det ju tyngre dottern blev. Vi flyttade till radhus. Det är fortfarande drygt att gå ut med hunden, men jag är tacksam varje dag över att slippa gå i trapporna!

Sofia är stor. Inte alls samma lilla bebis som kravlade omkring. Hon går sedan ett par månader och har både tänder och en aning hår. Ibland sover hon på nätterna också. Vi fick hjälp av special-BVC för att hon sov så dåligt att vi höll på att förlora förståndet. Numera får vi tillräckligt med sömn för att överleva och det är positivt.

Min hjärna har gått på sparlåga alltför länge. Innan Sofia föddes kunde jag läsa en bok om dagen och jag hade inga problem med att skriva. Numera varken hinner jag eller orkar vare sig läsa eller skriva och det känns jättetråkigt. Det är något jag måste prioritera att öva upp igen. Halva mitt jag är en bok så jag får inte tappa det.

onsdag 8 januari 2014

Hon skrattar och krälar

Det var visst ett tag sedan jag orkade med detdär med bloggen. Vi har det uslaste internetet i stan och det gör att vi kan behöva starta om vår router var tionde minut. Då har jag helt enkelt struntat i att ha igång datorn.

Nu är den igång för att jag planerar föräldrapenning, kollar banken, tömmer telefonen på bilder. Det sistnämnda för att jag fått en ny telefon i juleklapp! Längtar efter bättre kamera bland annat. Det är en iPhone 5 s och jag är tokglad!

Lillungen genomgick diverse medicinska tester för att se varför hon mådde så skumt. När vi träffade läkaren och fick svaret visade det sig att det inte fanns något fel. Sofia förstod tydligen detta och sedan dess har hon mått bra. Mycket underligt det hela. Det bästa, förutom att hon mår bra, är att jag får äta mjölkprodukter. Det var hemskt att längta så.

Dock är det inte mycket till sömn nu heller. Mycket roligare att vara vaken! Sovdags inträffar klockan ett på natten och sedan ska det vaknas titt som tätt några timmar framåt innan det blir lugnt. Barnet tar ingen hänsyn till någons sömnbehov, det är så mycket att göra ju. Hon skrattar och jollrar och försöker frustrerat att lära sig krypa. Sova i spjälsäng är ingen hit så det gäller att hålla henne borta från sängkanter och andra stup medan maratonnattningen pågår.

En hit är däremot smakportioner, allt är roligt och gott! Skönt med ett nyfiket barn, hoppas det håller i sig!

måndag 4 november 2013

Svettig och darrig

Idag var det svårt det här med vardagen. Hundens behov sammanföll med bebisens humör och det blev rena cirkusen. Tre promenader blev det. Kånkade ner arg bebis för trapporna, hunden snodde sig runt mina ben. Vagnen hade flyttats av någon vän av ordning men ut kom vi! Plötsligen inser jag till min förskräckelse att jag glömde ta med hundpåsar, då vet man att det kommer hända, med besked. Och omgivningarna är fulla av tanter som redan tror att jag lämnar hundskit eftersom tikar sitter ner och kissar. Bara att skynda sig hem med andra ord.

Upp för trapporna med vild bebis och nödig hund, ut igen med vagn i ena handen och kopplet i andra. Det blev en lång promenad, hunden ville inte alls rastas, bara gå fint bredvid vagnen och vakta från annalkande faror såsom grävmaskiner, taxibilar och fallande löv. Bebisen var uppenbart i livsfara, så som den skrek!

Jag gav upp och gick hem igen och bytte till bärselen. Ännu en gång gick vi ut och då passade det sig. För hunden. Bäsen sprattlade hejvilt och vrålade medan jag försiktigt, med stor och rymningsbenägen klump på magen, böjde mig ner och plockade upp produkten.

En veckas övning räcker inte. Jag är hopplöst handfallen en gång om dagen då jag har både hund och bebis att ta ut. Förmodligen är det min stress som smittar av sig på hund och barn så att det blir knepigare än det borde. Det känns förstås extra bra...

måndag 28 oktober 2013

Bubblan har spruckit

Idag jobbar maken för första gången sedan slutet av juli. Det betyder att sjukskrivningen är över för min del. Det betyder i sin tur att höften inte gör förlamande ont längre och att jag tror mig kunna hantera vardagen utan hjälp.

Spännande är det. Jag ska städa och läsa, gå till BVC och gå ut med hunden. Allt sådant har varit nästintill omöjligt tidigare. Snart har jag bil också. Det känns bra det här!

Och Sofias nya mat är så äcklig att hon tvärvägrar. Luktar klorin. Hon verkar ha smaklökar i alla fall!

måndag 14 oktober 2013

Och ännu inga svar

Sofias mage fortsätter att krångla. Vi fick träffa barnläkare idag och så gjordes det pricktest. Inga allergier, men testet är inte särskilt pålitligt på bebisar. Så vi vet inget nu heller. Ny ersättning ska sättas in- den förra kallas "välsmakande", får se vad denna har att komma med för det kan tydligen bara bli värre smakmässigt.

Nu vill jag bara sova, 5 timmar fick vi i natt av vår generösa dotter. Men nu ska det bli apotek, blomvattning, besök av gudmor och säkerligen en hel massa matning av bebis. Tjo!

söndag 13 oktober 2013

Den jämställda familjen

Det bara blev så. Första dygnet på BB matades Sofia delvis av "urmodern" (en sköterska med tubsockor, äventyrssandaler och en urmoderlig rondör) och fick ersättning. Det blev till en (o)vana eftersom lillungen lärde sig  att bli mer mätt och nöjd än om hon helammades. Sen blev A hemma från jobbet eftersom min höft gick sönder. Vi kan båda mata barnet, båda är hemma och vi tar ungefär lika stort ansvar. A diskar, städar och tvättar lika mycket som jag och vi kompenserar varandra som om vi hade en skriven plan.

Tänk så det kan bli!

Men nej, feministerna jublar nog inte ändå. Jag är passiviserad på grund av skadan, typiskt kvinnor..:)

Sen har vi det där med att neurotiskt leta efter problem. Det tror jag är vanligt när man inte har några riktiga. Eftersom vi har en massa skit serverad färdigt så hetsar vi inte upp oss för småsaker. Jag har inte tid att jämföra mitt barn med andras. Hon skulle kunna vara autistisk utan att jag lade märke till det. När andra mammor har pratat stimulans, magträning, babygym och liknande har vi bara kört på som vanligt. Allt kommer när det kommer.

Nu råkade vi testa babygym hos andra föräldrar och det blev en hit. Jag hade nog inte hängt med riktigt, det går ju så otroligt fort med allt. Språkutveckling, motorik osv. Så vi skaffade hem lite mer leksaker och hujedamej vad mycket fritid vi fick! Plötsligen kan bäsen underhålla sig själv medan mamman dricker kaffe! Bäsen lyckades till och med somna på egen hand, hypnotiserad av dinglande mobil. Dusch- check!

Nu inväntar vi med stor spänning tonåren. För här går det undan!

lördag 12 oktober 2013

60

Nu är dottern en meter kortare än sin mor. Hon har fortfarande jätteproblem med magen men växer ändå, tack och lov. Läkare på måndag, får se om de hittar nåt mer än bara mjölken för det har liksom inte tvärvänt ännu.

Vi har det så kul just nu. Mjölkfritt till mig, glutenfritt till maken, hunden har ont i magen, dottern har ont i magen, jag har ont i höften, maken har tandvärk och så vidare. 

Fast nej, vi är faktiskt inte så bittra ändå, vi har det jättebra i övrigt! Vi har en rolig, underbar och fin dotter, en härlig hund, fina människor omkring oss och vi har varandra. Det kunde absolut vara värre!

fredag 4 oktober 2013

Klumpen

Nu är dottern över 5 kilos-strecket! Lite otippat, då vi kom på en extra viktkoll pga mjölkkänsligheten. Sofia har matvägrat i 2 dygn och oron har vuxit mer än vad hon gjort, men vår sköterska på BVC sa att vi kan pusta ut nu. Matlusten har kommit tillbaka till pyret, tack och lov!

För 8 dagar sedan hade jag en tid hos sjukgymnasten som jag missade för att det krockade med BVC. Fick äntligen tag på någon som kunde boka en ny tid, men det blir inte förrän om två veckor till! Mina täta bokningar tidigare verkar ha varit på så kallade akuttider... Det känns lite skumt.

För övrigt har jag en liten kalender som har något varje dag ett par veckor framöver. 4 av 5 dagar per vecka är det något som har med vården att göra. Det känns verkligen upplyftande.

Meeeen... Nu är det dags för fredagsmys! Lillasyster kommer hit, jag tänker tvinga henne att spela wii fit bara för att jag själv inte kan :)

torsdag 3 oktober 2013

Bortglömd

Min dator visade att jag inte längre var inloggad på blogger. Då vet man att det har gått för lång tid sedan man skev senast.

Min släkting med ungefär jämngammal bebis som min, Julia har varit på besök i stan och det blev hemskt trevligt. vi trängdes in 11 personer och 2 vagnar i ett hörn på Ofvandals där de till och med hade mjölkfria kakor. Jag äter specialkost nuförtiden för det är rimligt att anta att Sofia dras med en såndär mjölkproteinallergi. Inte så farligt och oftast övergående, men det innebär att jag, så länge hon ammas, måste hålla mig borta från allt som är gott.

Ost... Varm choklad med grädde på toppen... Såser... Och nästan alla färdigprodukter som finns, de stoppar ju in mjölkpulver i precis allt nuförtiden, "för smakens skull". Vilken djungel! Och nej, jag kan inte ersätta med sojamjölk heller för de proteinerna är så lika mjölkproteiner i strukturen att de kan orsaka samma problem.

Och allt annat som kan orsaka gaser... Ägg, linser, bönor, lök, frukt, grönsaker, kryddor och så vidare. Ni kan förstå- jag får typ leva på ris om alla problem ska försvinna. Eller övergå helt till mjölkfri ersättning till bäbisen. Vi har fått en provburk från BVC och hujedamej så gräslig den är.

Här är receptet, om man utgår från lukten:

1 blöt, smutsig hund
Lika stor mängd honung av sämre kvalitet

Koka ihop, mixa till en slät massa och blanda ut med vatten. Mata ditt barn med detta utan att få dåligt samvete.

tisdag 10 september 2013

Var är tiden?

Det har gått fem veckor och jag är fortfarande skapligt förvirrad. Vissa dagar är långa och andra försvinner utan att jag hunnit reflektera över att dagen gått. Bebisen sover ibland 4 timmar åt gången och då går tiden så fort att jag inte hinner göra alla de där miljonerna saker som jag tänkte. Annars är bebis vaken och då är det gnäll, bråk, mat, blöja i timmar som antingen flyger förbi (på natten och man inser att det hunnit bli morgon) eller går så långsamt att vi alla ligger i en utmattad hög och våndas.

Ibland glömmer vi bort att vi inte ätit på ett halvt dygn, ibland får vi tid att umgås med folk. Idag ringde jag försäkringskassan i en fråga och när de ringde tillbaka 10 minuter senare undrade jag vem i hela fridens namn som ville mig något på dolt nummer fastän jag bett om det. Andra dagar har jag full koll och är pigg och alert. Men det är alltid oförutsägbart.

Hunden skäller massor och väcker bebisen, dagarna är som en karusell av bebis, kaffe, hund, förvirring och utebliven sömn.

lördag 7 september 2013

Rödtott?

Lillans hår verkar ha vuxit över natten och nu kan jag ana en viss rödfärg i fjunen... Bara rödblond eller rödhårig? Vad spännande att se! Sånt kan ju ändras med tiden, men det är ändå roligt att se och föreställa sig hur det blir när hon får frisyr :)

Hon verkar ha en Andrae-mun, Halldin-haka, Boëthiusögon, Frennessen-kinder och i övrigt väldigt mycket sitt eget utseende. Och givetvis är hon världens sötaste!

fredag 6 september 2013

En månad!

Om en timme är det en månad sedan vår lilla dam äntligen bestämde sig för att komma ut. "Det är inte mycket hår på den här" sa barnmorskan och det hade hon rätt i. Skallig, nästan. Nu är det mer fjun på huvudet men någon rejäl kalufs kan man inte tala om.

Blicken har blivit stadigare och ögonen följer oss när vi rör oss i närheten. Vi har fått se riktiga leenden från lillflickan och till och med lite småskratt. Det är en temperamentsfull men ändå rätt snäll liten tjej vi har fått.

Farmor och farfar har varit här med räkor, tapas, cava och bakelser och firat månadsdagen med stil!


tisdag 3 september 2013

Fyra veckor

För fyra veckor sedan föddes vår fina dotter! När jag tänker på förlossningen, BB och första dagarna känns det som ett år sedan. Och tänker jag på att det gått fyra veckor känns det som om det gått kanske en enda vecka. Tiden är väldigt relativ.

Jag är fortsatt sjukskriven till slutet av månaden, denna gång träffade jag en läkare som begrep vad det handlade om. Tackar tackar!

Igår var jag ute på snabbpromenad med hunden för första gången sedan barnet kom och det gick bra. Nu ska jag bara pussla ihop det hela med att ta mig nedför trapporna bärandes på ett spädbarn och hållandes en hund och komma ut med vagnen och få hunden att gå snällt bredvid. Jag har ett par veckor att öva innan maken går tillbaka till arbetet.

Lillungen växer så det knakar, 1 cm per vecka hittills och har gått upp nästan ett kilo. Det kommer inte från mina gener vill jag lova! :) Hon har redan vuxit ur vissa kläder som ska fungera på en 2 månader gammal baby... Och det jag sydde innan hon föddes har hon inte kunnat ha nästan alls! Ja, det mesta med henne har varit oväntat, men roligt!

fredag 23 augusti 2013

En nästan helt vanlig dag!

Idag har vi haft besök av vänner och familj. Jag har promenerat till affären och tillbaka, dessutom tagit en barnvagnspromenad på 45 minuter (inte lång, bara långsam...). Jag har inte sovit middag. Jag har tittat på en hel film utan att bli rastlös eller somna. Jag har planerat morgondagen och försökt ringa en massa viktiga samtal. Att ingen svarade är inte mitt fel :) Jag har kommit ihåg att äta både frukost, lunch och kvällsmat. Jag har till och med filat naglarna!

Ändå har jag inte glömt bort vare sig make, hund eller dotter, bara en kastrull ris på spisen.

Är zombiestadiet på väg att gå över?

torsdag 22 augusti 2013

Allt är som det ska!

Jag har varit hos doktorn idag för att se om jag kan bli sjukskriven. Jo det kan jag, men det är inget fel på mig! Det står nämligen i min journal att jag hade en okomplicerad förlossning och att min höftskada har en god prognos. Detta tolkade läkaren som att det är mer eller mindre frid och fröjd. Dessutom hade hon under 40 år som läkare inte träffat på någon med förlossningsskador i höften förut, så det var troligen ingenting. Så kan man ju se det om man vill...

Så hennes råd till mig var att börja gymma. Som om jag ens kan ta mig till ett gym när jag knappt kan gå två kvarter för att komma till vårdcentralen! Och innan jag har börjat gymma är det ingen mening med att söka vård igen. Vi måste ju se att det fungerar! Gode värld vilken fullständigt oförstående människa.

Jag blev ändå sjukskriven två veckor. Prognosen ligger på att det börjar bli bättre om två MÅNADER och kanske återställd om två ÅR!

"Det är ju inte så att jag inte tror dig, men..." som hon så vänligt sa.

Tack så mycket. Vad bra, allt är som det ska. Det är fullt normalt att inte kunna gå, att inte kunna bära sitt eget spädbarn, att det gör gräsligt ont att röra sig även med kroppen fullpumpad av morfin.

Nu ska jag leta upp en bra sjukgymnast. Eller en fältskär...

tisdag 20 augusti 2013

Lite mera otur

Förlossningen gick ju som den gick, tyvärr var det mer som inte blev bra. Jag lyckades tydligen förstöra höften också. Jag kan knappt gå och vi blev tvungna att åka tillbaka till sjukhuset och se vad som var fel. Det är något med fogarna och det kommer ta ett par år innan det blir bra igen. Ett par månader av denna smärta och instabilitet i höften får jag vara beredd på, sedan ska det successivt bli bättre. Men det blir inga syskon på tre år framöver, kanske inget jag planerade i alla fall...

Om två veckor börjar Anders jobba igen och jag lär inte kunna gå ut med hunden då heller. Det kan hända att det går att sjukskriva mig och ge honom någon månad av föräldraledighet, om nu hans arbetsgivare är med på det. Vi får hoppas.

Just nu och ett bra tag framöver går jag på citodon och det är en välsignelse med en ful baksida. Jag kan röra mig bättre men aj sjutton vilken huvudvärk det ger! Och finnar. Det som inte är ett problem är i alla fall amningen, det ska inte påverka lillfia nämnvärt.

BVC var här på hembesök idag och bäsen växer bra! Allt är som det ska med henne och det är väldigt skönt att veta när allt annat är kaos.

Annat skoj var helgen. Först gifte sig min vän G och sedan var det skaldjursskiva i Dalarna. Nu till helgen stundar ett till kräftkalas, hemma hos min storasyster som gått och skaffat hus!

torsdag 15 augusti 2013

Nej hörrni.

Det här är inte roligt alls. Min höft fungerar inte och jag kan knappt gå. Jag är konstant illamående och ligger bara i sängen och är äcklig. Jag kan knappt hålla en hel tanke i huvudet samtidigt och än mindre koppla ihop tanke med handling. Jag har aldrig i mitt liv känt mig så dum i huvudet, äcklig och meningslös på en gång. Måtte det gå över innan min söta bebis börjar förstå sin omvärld.